Frågar en äldre man ut

Ja, vad är det egentligen som får en att se gammal ut om man bortser från rynkor? Blev lite fundersam över detta, jag sitter nu och kollar på top model (säsong nr. 8, repriser) när en tjej åkte ut... många i jyrun tycker att hon ser mycket äldre ut än vad hon är trots att hon är nåt år över 20 bara. Hur man nå ut till äldre i din kommun Om du har lite tid att avvara, överväga att spendera en del av det med pensionärer i din kommun. Du kanske kan göra en stor skillnad i någons liv bara genom att ge en timme eller så varje vecka. Saker du behöver Noter för piano Blommor Volontär att l Äldre man omkom i bilolycka på Sarvsalö i lördags. Publicerad 17.08.2020 ... En lastbil som transporterade en grävmaskin läckte i morse (31.8) ut olja längs med Valkomvägen och väg 170 i ... # 2 Stick din haka ut. Du är en ung kille, och det är en stor del av attraktionen för äldre kvinnor. De gillar vem du är - all den fräsch och ungdomliga andan - och vill inte att du låtsas vara något annat. Oavsett ålder, finns det vissa drag som kvinnor behöver se i de manliga föremålen av sina känslor. Hur frågar man en kvinna om dejt:::Hur Frågar Man En Kvinna Om Dejt. 19 Temmuz 2020. 0 Yorum Yapıldı Yorum Yaz. 0 defa okundu. Hur frågar man en kvinna om dejt ... Ingrid Hellström har jobbat med äldre, framför allt äldre med demens, i stort sett under hela karriären, ända sedan en faster lockade in henne till ett sommarjobb på ett äldreboende i slutet av 1980-talet. För henne är det självklart att gruppen personer med demens är lika bred och varierad som befolkningen i stort. En självklarhet, men man/familjen orkar inte hur länge som helst. Går ju an för mig, men hela familjen påverkas ju. Barnen är ju ständigt oroade för sin morfar och min man påverkas ju så ... Anne Henriksen har nekat att gå till Systemet åt en äldre man. – Han kunde inte dricka med måtta, utan larmade stup i ett när han var berusad. Jobbet blev omöjligt för mig. Behovet av hjälp kan öka kraftigt när en äldre är berusad. En person som vanligtvis är vänlig kan också bli krävande, till och med hotfull, i berusat ... Slutsatsen man kan dra av det är att män 'återanvänds', många män blir pappa till flera kvinnors barn och en hel hop karlar får inga barn alls. I dag, när vi blir allt äldre och håller oss allt friskare suddas åldersgränserna ut, men det är klart, förr eller senare kommer åren ifatt oss. Det finns en systematisk skillnad mellan de som är på nätet och de som inte är det när man kommer över 79 år, menar Torbjörn Sjöström. Främst gäller det skillnad i utbildning och inkomst. – Under 80 år är det slumpen som avgör om man är på nätet eller inte.

NP har torgmöte i Kristianstad

2020.07.09 21:52 NGustav NP har torgmöte i Kristianstad

Musiken tystnar och Gustav Karlsberg kliver upp för att tala vid Kristianstads lilla torg. Medans han kliver hörs det folk som jublar och applåderar.
Vänner, stort tack för att jag fick komma hit.
Jag har inte varit och talat här sedan ett bra tag tillbaka och med Nationella Partiet har jag äntligen den möjligheten. Jag tänkte prata om något som många inte pratar om, men det är väldigt viktigt att vi tar en ställning. Ska vi fortsätta sälja ut den svenska befolkningens frihet och suveränitet eller ska vi fortsätta på banan mot en federerad EU stat?
Sveriges självständighet är under hot. Vi ser partier som har sett och sitter i regering med ett mål för Europas Förenta Stater. Vi svenskar vet bäst om hur vi löser våra problem, inte EU byråkrater i Bryssel. Vi förtjänar bättre, det finns en väg ut ur träsket. En röst på NP är en röst för ett självständigt Sverige. Vårat långsiktiga mål är utträde ur den Europeiska Unionen, vi ska följa våra brittiska vänner. Vi spenderar mängder med pengar på en union som tar våran frihet, pengar som behövs på annat håll. Den sociala pelaren detaljstyr hur vi för våran politik, EU har inget med föräldraledighet, abortpolitik eller arbetsmarknadspolitik att göra.
Vi ska läösa våra problem, vi vet bäst om vårat land. Sverige förtjänar bättre. Vi gick in för en gemensam marknad vilket är nyttigt för handel, vi gick inte med för att bli styrda över av folk som inte vet något om våra problem. En röst på NP är en röst för att Sverige ska åter få sin frihet. Tack!
Applåder ljuder på torget och Gustav svarar på frågor efter frågestunden.
En man i 40 års åldern frågar
Vad vill ni göra åt kriminaliteten?
Vi vill framförallt säkra upp tryggheten. Det är en väldigt viktig fråga för oss. Några av våra förslag lyder 10 000 fler poliser på svenska gator, skärpta straff för brott, säkerhetskameror på allmänna och offentliga platser samt att nyanlända som begår brott ska utvisas lättare.
En yngre tonårs tjej frågar
Vad är eran syn på feminism?
Historiens feminism har fört många viktiga frågor som rösträtt men det är uppnått och vi kan inte nå längre. Dagens feminism är onödig, vad mer ska vi göra för lika rättigheter? Alla har möjlighet att starta upp eget, alla kan göra vad de vill, alla har rätt att rösta och mycket mer.
Jag kan ta en sista fråga innan jag måste åka iväg
En äldre kvinna i 70 års åldern frågar
Hur ställer ni er i regeringsfrågan?
Nationella Partiet vill först och främst se en enpartiregering där NP styr men eftersom vi är nystartade så är det inte möjligt. Då kan vi acceptera en högerregering och om vi sitter med eller stödjer får vi se, vi har under förhandlingarna haft breda samtal och kommit framtill att en högerregering är bäst för Sverige. Om vi går i opposition så kommer vi sätta hård press på den sittande regeringen för att få igenom våran politik.
Det var allt för mig tackar!
Mer applåder brister ut.
submitted by NGustav to ModellMedia [link] [comments]


2020.06.23 10:08 lostpassword3896 Tack käre främling för gårdagens middag

Så. Igår på eftermiddagen klev jag in på en av de där matrebellernas legendariska butiker i södra Stockholm. I stressen innan hämtning på förskolan packade jag på mig billig gurka, löjligt billig (och fantastisk) avokado och bra prissatt mozzarella. Lite annat random slank också med.
Väl framme i kassan slog det mig att jag inte hade med mig något annat än SL-kort och mobil. Well. Inga problem. Apple Pay och så.
Och så tar butiken inte blipp!!!! Plånbok med betalkort är en halvtimme bort. Swish? Frågar jag med ett nervöst litet skratt. ”Nä. Tyvärr”
Så. Antar att det är jag som betalar nästa gång någon behöver. Känns inte mer än rätt. Men tack käre okände man för maten.
submitted by lostpassword3896 to sweden [link] [comments]


2019.11.11 10:31 Foozleton Ett besök på ICA

Ursäktar på förväg grammatiken med mobil, tjocka fingrar och vrede.
Tl;dr - pensionärer såg till att mitt blodtryck sköt i taket.
Kom precis ifrån affären efter ett tidigt besök och måste tamejfan skriva av mig någonstans på riktig svensk manér. Jag tänkte att jag skulle hinna med ett besök till affären innan ett möte och detta är mitt patetiska misslyckande med att försöka lägga lite effektivitet i mitt liv.
Det har snöat och är relativt oplogat när jag åker iväg, jag går igenom en oplogad parkering (efter att nätt och jämt överleva rallyharry som sladdar runt i sin fula incestuösa 740, redan liksom!) och blir mer eller mindre mentalt överfallen av alla pensionärer som handlar! Det var så många! Det kändes som Aliens när Hicks kollar upp i taket med ficklampan och dem bara kryper överallt. Jag har vanligtvis respekt för dem äldre men just idag.. var dem lite mer ivägen än vanligt av stressade orsaker.
Överallt, vilken gång jag än tar så går dem där i slow motion.. likt en handikappad sengångare som supit.. jag säger till en som parkerat vagnen snett MITT I GÅNGEN och står framför det jag ska ha. "Ursäkta mig", inget svar och ingen reaktion.. sen från ingenstans så tittar han upp, hälsar, flinar och står kvar. Jag suckar och sträcker mig tillslut bredvid honom och tar paketet jag ska ha, då ser han mig och fattar, men står likt fan kvar. Jag rundar ett hörn och zickzackar mellan grupperingar av äldre som har möten.
Nästa problem kom ifrån motsatsen av pensionärer, barn. Jag är själv pappa f.ö men min dotter springer inte runt själv utan uppsikt när vi handlar och plockar på sig en massa godis i fickorna som denne sedan går till sin mammas korg med, dumpar i och sedan bara tittar på mamman. Hon har ett ansiktsuttryck av "wtf" och säger åt ungen att lägga tillbaka allt, ungen skriker och protesterar tills hon får som hon vill. Smidig taktik för säkert 10 kilo godis som kommer ge ungen sockersjuka innan klockan 12. Good riddance.
Pensionärerna strosar förbi spektaklet och ler, dem bara ler.. och hör inte ett skit, ser inte ett skit och gör inte ett skit. Jag håller nu på att gå in i folk runt varje hörn för det verkar som att alla äldre är här och handlar just idag, vad fan är det för speciellt idag? Jag svettas som fan då jag springer runt alla zombies som en NASCAR bil i sista loppet,hämtar det sista jag ska ha, glömmer det viktigaste och ställer mig vid kassorna. Det är varmt, det kliar och jag känner stressen öka. Nu kommer vi till något som är högst intressant, kärringen/gubben i kassan framför dig. Inte nog med att du har mindre varor och dem ba fetdissar dig, dem lägger upp allt i en hastighet som är motsvarigheten till att sörpla sirap igenom en kilometer papperssugrör. Nu är även den skrikande ungen bakom dig, det räckte inte med 10 kilo godis.. utan en leksak också, jadå.. fan vad du har förtjänat den ditt lilla stoppmongo. Idiotförälder. Skicka ungen på förskola eller något.
Jag knyter näven i fickan och blundar. När kassörskan frågar tant klister "var det bra så?" och kärringen börjar rota i handväskan så känner jag rädslan. "Jag har dem här också" och där kom dem, där föll dem ned som ett jävla expressbrev med mjältbrand till en västlig koloni. Jag råkar alltid ut för detta. Hälften av dem där kupongerna som säkert kom ifrån Sovjets dagar fungerade ju inte. Jag får lust att göra en Örjan Lax och bara slänga saker mot kassan. Just nu hade jag bara gett upp och insett att jag förlorat mot klockan, tiden är en bitch som rövkör dig likt John Holmes.. men det blir värre.. för nu, när betalningen är klar så kommer en till sak som jag råkar ut för.. kvittot stämmer inte.. det har dragits några kronor för mycket.. där går min topplockspackning och jag tänker högt "men för i helveteee.." Tanten hör mig, nu jävlar uppmärksammas jag. Morsan bakom tittar också på mig och ger mig en "asså du svär inför min unge" blick, nu vet jag inte om hon kunde tyda min mordiska blick men den sa "ja för du gör ju ett lysande jobb i uppfostran din förbannade tågolycka"
Det tar ytterligare några minuter och sedan är det klart.. befrielsens vindar blåser över mig. Jag är fri från detta helvete, trodde jag. Min sambo hör av sig när jag når parkeringen och vill att jag ska ta ut lite kontanter. Jag lämpar över mina produkter i bilen och går in igen, ser bankomatkön och dör lite mer innuti. Där står PRO och har möte, ingen kö utan mer en moshpit där medelåldern är 139 och nej jag avskyr inte äldre, det är bara i sådana situationer som denna som mitt blodtryck simulerar fritt fall. Där får man för att man försökte vara effektiv. Nu står jag bakom en gubbe som efter 10 minuter står vid displayen, han pratar mest med en tant som står på sidan om med en kundvagn. Dem snackar minnen och har trevligt, dem har ju inte bråttom så varför i helvete skulle någon annan? Så säger gubben "Ojdå, nu missade jag vad jag skulle göra här" . Det avbryts och han får börja om somehow. Kärringen börjar snacka om sin urinvägsinfektion med honom och en annan tant lägger sig i och frågar om kärring nr1 senaste doktorsbesök och fan vet allt. Tillslut tar jag ut pengarna och lämnar ICA. När jag kommer hem så frågar min sambo om jag är okej, jag ser ut som att jag har skallat ett klorgaståg och svarar bara "aldrig mått bättre".. jag ringer uppndem jag skulle möta upp och lägger om tiden tills imorgon.
Har ni varit med om liknande situationer, jag har ett hundratal fler men jag behövde bara skriva av mig. Jag knöt näven i fickan så jävla passivt aggressivt som möjligt, så svenskt som möjligt. Fick en Stig Helmer fantasi i bilen hem som involverade en slaktpistol och elchocker men jag försökte trycka undan allt, jag blir väl gammal en dag med antar jag..
submitted by Foozleton to swedishproblems [link] [comments]


2018.09.23 17:55 Klaebu Familjeproblem

Hej Sweddit! Är inte säker på att detta är rätt ställe att skriva på men gör ett försök.
Har under en längre tid börjat inse att det fungerar sämre och sämre hemma. Är 19 år och känns som att varje sekund jag är hemma är jobbig. OBS, väldigt, väldigt, lång text.
Mina föräldrar har alltid varit hjälpsamma och trevliga men speciellt min mamma har börjat gå mig på nerverna den senaste tiden. Ett exempel är att hon kan säga åt mig att tex betala en räkning, dock så säger hon det typ 4-5 gånger när hon ser det, typ, "Glöm inte betala denna räkningen. Jag tror att det är denna dagen som förfallodagen är, så du måste betala den innan dess. Det är viktigt att du kommer ihåg att betala räkningen." Även efter att jag har betalat den och sagt det till henne så kan hon fortsätta säga till mig att jag ska betala den. Hon tar också sig friheten till att alltid öppna mina brev och liknande, vilket jag absolut inte tycker är okej och har tagit upp med henne många gånger, dock så verkar hon skita i det för hon fortsätter att göra det. Dessutom känns det ofta som att hon inte lyssnar, då det ofta är så att jag berättar saker som hon sedan frågar efter.
Min syster har jag aldrig heller riktigt kommit överens med, speciellt eftersom vi är så olika. Hon har alltid bara haft några kompisar och är nästan alltid hemma, medan jag ofta umgås med vänner, älskar att socialisera mig och träffa nya människor, vilket hon är tvärtemot. Hon är två år äldre än mig men har aldrig riktigt känts som en storasyster. Hon brukar alltid göra det ytterst minsta här hemma, hon diskar aldrig efter sig, fyller soptunnan till brädden istället för att gå ut med den, låter saker ligga framme, osv. Sen så fort mina föräldrar skäller på oss att vi aldrig diskar och liknande så talar hon för oss båda att vi borde bättra oss, medan jag själv känner mig ganska ordentlig. Att hon går igenom mitt rum för att komma till sitt eget gör bara saken värre. Hon respekterar inte mitt privatliv för fem öre, knackar aldrig, går igenom mitt rum när jag är halvt naken utan att ursäkta sig. Hon kan lätt springa fram och tillbaka genom mitt rum mitt i natten och väcka mig när hon vet att jag jobbar nästa dag. Detta är saker jag påpekat hur många gånger som helst, hon brukar skärpa sig i en vecka men sen är det tillbaka till ruta ett.
Min syster skaffade en lägenhet några veckor tillbaka och då trodde jag allt skulle ordna sig, men gud så fel jag hade. Sen hon skaffat denna då har hon varit hemma mer än vad hon varit i lägenheten. Allt detta gör alla problem tusen gånger värre, när man vet att hon egentligen inte bor här, dessutom är det en av mina största drömmar just nu, att slippa bo hemma. Mina föräldrar har sagt åt henne att hon måste bo i sin lägenhet nu när hon betalar för den, men hon menar på att där inte finns något att göra. Hon vägrar dessutom bjuda över kompisar och sånt till lägenheten för "där finns inget att göra" och "jag orkar inte laga mat för där finns ingen diskmaskin så man måste diska allt förhand". Detta leder till att hon kommer alltid hem över helgen och i bland på vardagar, dock så ligger hon bara på sitt rum hela dagarna och kollar YouTube.
Min pappa har jag sjukt bra relation med, han är en av mina bästa vänner och det är väl han som göra att jag inte helt flippar ur här hemma, jag vill liksom inte förstöra för honom. Det värsta är dock att han och mamma bråkar väldigt mycket, vilket leder till att jag får ännu sämre relation med min mamma då hon aldrig erkänner att hon gör fel eller att hon borde bättra sig, utan alltid skyller ifrån sig på resten av familjen.
Min lillebror har jag också helt okej relation med, så han och jag kommer också för det mesta bra överens.
Det ända som räddar mig är att jag ska upp och säsongsjobba i fjällen till vinter, ser fram emot det otroligt mycket, som sagt, är nog lite översocial som person då jag alltid älskar att ha kompisar runt om mig.
Vet dock inte hur jag ska kunna hålla ut här hemma tills detta. Så fort jag kommer innanför hemmets väggar blir jag frusterad och irriterad hela tiden, speciellt när min syster går genom mitt rum eller när mamma säger åt mig att göra något. Detta är något som aldrig händer när jag är med kompisar, har nästan aldrig blivit sur på någon kompis eller liknande, utan kommer alltid bra överens med andra.
Säger verkligen inte att jag är perfekt, jag borde tex städa mitt rum oftare och liknande, har dock ingen lust till att göra detta då jag ändå inte trivs här hemma i vilket fall.
Har ni något tips hur jag kan stå ut?
Tack för att du/ni tar er tiden för att läsa detta, extremt schysst!
submitted by Klaebu to sweden [link] [comments]


2018.06.10 18:54 ZombieL Karriärstråden (fråga om jobb, högskola och annat vuxet)

Hej Sweddit!
Såhär i sommartider är det säkert många som funderar på sin framtid. Kanske har man just gått ut gymnasiet och funderar på om man ska plugga vidare eller börja jobba. Kanske har man precis tagit examen och tänkte börja söka jobb inom sin bransch. Oavsett var man är i livet kanske man känner att man har behov av lite tips och råd från någon som gått igenom samma fas man just ska påbörja!
Tanken med denna tråd är att man får ställa öppna frågor kring jobb, karriär, högskola och andra mogenheter, så hjälps vi lite äldre medlemmar (här räknar jag in mig själv) åt att svara så gott vi kan!
Alla är välkomna att ställa frågor och hoppa in och ge svar. Ni som svarar kan väl ge lite bakgrund kring varför ni har koll på frågan, om ni till exempel har relevant utbildning eller erfarenhet. Ni som frågar får gärna se så mycket underlag ni är bekväma med. Jag hoppas att vi tillsammans kan se till att några swedditörer känner sig lite mer säkra på framtiden än innan!
Jag kan börja med lite bakgrund om mig själv. Jag läste IT-inriktade program på både gymnasiet och högskolan (har en kandidatexamen i datalogi), och har sedan jag slutade plugga jobbat inom IT-branschen, där jag arbetat som konsult i utvecklarroller på några olika företag runt om i Stockholm. Jag ger gärna svar angående IT-utbildningar, hur man söker jobb inom IT-branschen, hur branschen är i Stockholm eller andra allmänna tips för alla er som tänker ge er in i en karriär inom IT! Förutom det har jag även sambo och bostadsrätt, så fråga på om ni har några vuxenfrågor angående dem :)
submitted by ZombieL to sweden [link] [comments]


2018.05.20 19:01 Siralexwhoo Hur skulle ett parti som tog det bästa från både höger och vänster se ut?

Frågar mest för att se om det finns andra som känner att dem inte riktigt tillhör något block? Men även ni andra. Hur skulle ett sådant parti kunna se ut? Det känns som att alla egentligen är jäkla trötta på politiken idag och känner att den bara står still. Det kan jag även instämma i och säga, att det gör den. Men ni som redan röstar på något av blocken, hatar ni allt som era motparter säger eller känner ni att det finns vett på båda sidor? Eller är ni helt tvär-anti era motståndare på alla punkter?
Jag känner mig jättekluven. Jag tror på det kapitalistiska men inte den fullt fria marknaden som vi kan se i USA då den för med sig alltför mycket negativt när man endast fokuserar på tillväxt till varje pris. Utan jag ser en mer egalitarianistisk twist på det hela där man har en fri marknad och utefter lite grundvärderingar såsom jämlikhet och hållbarhet kan kapitulera på vad man vill. Samt att denna fria men guidade marknad skulle drivas av innovation från botten. Våra Kids.
With good intent comes good present!
Att man via innovation utvecklar sig själv, människa och samhälle hållbart och när man då gör det får betala mindre skatt, men att man på samma gång måste ta delar av sina vinster och investera och expandera sina intäkter i mer idéer och hållbar tillväxt. Kanske till och med i andra bolag men även då bygga nya dotterbolag som kan föra människan framåt ytterligare.
Det skulle skapa en sån enorm ekonomisk tillväxt och det skulle även förbättra/förenkla skolsystemet samt skapa fler jobb genom flera nivåer och sektorer av lärare. Tänk dig ett skolsystem och Almi i Ett utan all grå byråkrati då såklart.. Så i den tidigare biten av skolgången så lärs det halva dagen ut grundprinciper i vad man skall och bör kunna som människa i det moderna samhället - 15 minuter meditation varje morgon kanske t.o.m. eftermiddag, programmera, lära sig språk, läsa, skriva, räkna, vara kreativ, lära sig hyfs, historia och andra kulturer (ingen conquerors agenda historia utan riktig historia) och lite sociala regler kring hur man interagerar med varandra på respektabla och förebyggande vis, debatt/kommunikations lektioner osv. Men att resten av dagen fokuseras all energi på att hjälpa barnet att hitta sin plats och sig själv, samt då att hitta sitt "life purpose", eller sin s.k. Ikigai som dem kallar det i Japan. Anordnade gemensamma lekar samtidigt också som utvecklar oss, skapar sammanhållning och utvecklar våra barn på ett personlig utvecklings plan och stärker våra barns tillvaro och tro i vad dem själva kan åstadkomma.Så i dem yngre klasserna och åldrarna får man till en början t.ex. leka och interagera halva dagarna med dem andra barnen. Eventuellt hitta inriktningar i lek också om man så vill såsom kroppsligt arbete och byggande, kampsport eller olika sporter kombinerat då. Men leka som ligger i grund och fokus lite mer för att lära sig just att socialt interagera i god mån utanför en skärm för att då även tillslut förbättra beteendet i skärmen. Men även att lägga grund för att det du kommer göra när du hittat vad du vill gör i livet är att du kommer leka, du kommer ha kul med det du skall göra i framtiden.
Men att när man blir lite äldre och har alla grunder med sig - Man är en säker och stark individ redan eller så är man en late bloomer och det är ok - det är .på väg. - Så fokuseras skolresurserna på att skapa en omgivning där de får prova på olika saker som ett dynamiskt gymnasium, där dem får lära sig skriva proposals för idéer dem vill utveckla i ämnet resource-fullness t.ex. Där dem får lära sig skriva planer för ok här har jag min plan - Detta måste jag göra för att kunna utföra detta och skapa detta. Det skapar detta och löser detta problem och kan vara lukrativt eller gynnsamt för samhället och planeten på detta vis. Man utbildar en uppskattningen för systemet som hjälper oss och som i sin tur gör våra idéer möjliga att utföra. Sedan får dem plats och en omgivning där man får hjälp och rådgivning av lärare inom denna sektor kring vad dem kan göra då t.ex. för att åstadkomma detta, vad man måste tänka på, allt!! (skriver i ett lite inspirerat tillstånd här nu bara)
Men även dem som hittar sitt life purpose tidigt. Dem som vill jobba med att endast programmera, dem som gillar att vara mer för sig själva och kanske skriva, vad som. Allting anpassar sig utefter individens behov för att vara lycklig. Eftersom skolorna själv skulle komma med innovationer och utvecklingar för samhället så skulle ansvaret för government ligga i ansvarig hantering av innovation och person inte pengar. Detta går att göra i en framtid där vi är mer upplysta kombinerat med science osv. Mycket långsiktigt tänk här. Kanske 50 år eller så. Men det passar ju perfekt till när Elon Musks raket åker iväg till Mars första gången?
Vad vet jag, blev ba inspirerad.
Men hur skulle ett politiskt parti som är kapitalistiskt men även socialistiskt på samma gång se ut? :p Peace the fug out.
submitted by Siralexwhoo to svenskpolitik [link] [comments]


2018.02.04 18:02 armandur Helgäventyr

I torsdags stannade hela stan på grund av snöfallet. Jag var den ende som tog med egen bil till jobbet (jag kör en Volvo 142 årsmodell 1972). På torsdagen jobbade jag till 18 och lät bilen stå kvar över natten till fredagen.
Fredag
På fredagen hade större delen av snöfallet mattats av och jag gick i ett snölandskap till jobbet (som tur är har jag bara drygt 400m dit). Jag jobbade idogt hela dagen och gick ut för att skotta fram bilen och åka hem 17.40. Efter att ha borstat av bilen, samt vis av erfarenhet lagt en del grus bakom bakhjulen försökte jag mig på att starta och åka därifrån. Bilen startar utan problem, men jag slirar bara när jag försöker åka därifrån. Försöker ett tag till innan jag ringer en kompis och frågar om han kan komma och ställa sig på min dragkrok för att få lita tryck på bakhjulen då jag står i nedförslut.
Han dyker upp vid 18.25 och vi börjar dona med att stå på dragkroken, knuffa, grusa mera och hålla på. Till sist bestämmer vi oss för att dra upp bilen med hans fyrhjulsdrivna pickup, tyvärr visar sig varjen jag eller han ha bogserlina (eller rättare sagt, han har eventuellt en bogserlina, bara det att hans baklucka frusit fast och vi får inte upp den), sagt och gjort så åker vi till närmsta mack och ska köpa en bogserlina.
När vi rullar in på macken ringer kompisens mamma och berättar att en av deras förare kört fast (de har ett taxibolag). Vi kollar upp var det är, det är en riktig skitväg, men inte så långt ifrån där vi är. Vi säger att vi går in och köper en bogserlina först, sen åker vi bort och tittar hur det står till med taxichauffören. Inne på macken är alla bogserlinor slut. Vi åker då bort till en annan mack, på väg dit chauffören kört fast, men även där är bogserlinorna slut. Vi åker bort mot chauffören ändå, man kan väl alltid knuffa, men stannar till hos min farmor och farfar på vägen och lånar två spadar. Klockan är nu 19.20.
Vi anländer några minuter senare bort till vägen där taxichauffören kört ner, det är en liten krokig väg med en varningsskylt om privat väg. Det äldre paret som beställde taxiresan bor längst ned på vägen och sa till chauffören att det går att vända längst ned, det gjorde det definitivt inte.
Vi parkerar uppe på den större vägen och börjar gå ner på den lilla vägen, det vi ser då är att en frontlastare håller på att skotta vägen, vilken resulterar att vi i princip bara kan stå och titta på medan lastaren skottar och taxibilen gasar maximalt för att backa upp, vilket han lyckas med till slut.
Vi packar in oss i bilen igen, jag ringer en annan kompis och hör med han om han har någon bogserlina, jo han har två stycken och en spännrem, vi börjar åka bort mot honom. På väg dit ser vi något som ligger på vägen, jag ber kompisen stanna bilen och hoppar ut, det verkar vara någon form av kopplingsmojäng till en av de stora lantbrukstraktorerna som plogar runt i stan, inte optimalt att köra på mitt på vägen, speciellt om den skulle bli översnöad. Kompisens syster känner den som har åkeriet med traktorerna så vi lastar in mojängen i bilen och åker vidare bort och hämtar bogserlinorna.
Efter vi hämtat linorna åker vi förbi farmor och farfar och lämnar igen spadarna, och åker sedan tillbaka till mitt jobb. Klockan är nu 20.06.
Vi drar upp bilen och drar den snett så den står mot utfarten på parkeringen istället för med nosen i nedförsbacke. Jag startar och kör lite grann, vi upptäcker att vänster bakhjul låser sig när man åker framåt, jag har varit med om detta en gång förut och kör lite fram och tillbaka med bilen, det verkar släppa. Jag kör iväg och upp på en annan parkering bredvid jobbet där jag kör runt några varv, till slut märker jag att det är något som inte står riktigt rätt till, och stannar. Hjulet verkar ha låst sig igen, nu när jag står innen på den andra parkeringen. Jag och kompisen håller på ett bra tag med att knuffa bilen ömsom framåt, ömsom bakot, vi hissar upp bilen med domkraften jag har i bagaget, skruvar loss däcket, tittar på bromsarna, smörjer, sätter tillbaka däcket och hissar ner bilen. Till sist verkar vi lyckats få hjulet att snurra och jag backar kvickt in så att jag står hyfsat bra på denna nya parkering, och låter bilen stå över natten till lördagen.
Lördag
På lördagen promenerar jag bort till bilen igen för att kolla i dagsljus vad det är som händer. Efter lite telefonkonversation med han jag lånade bogserlinorna av får jag tips om att kolla handbromsvajern på undersidan bilen. Handbromsvajern på högersidan löper fritt men, den på vänster sida är stum. Försöker försiktigt knacka loss den med en hammare och tina med en tändare men får se slaget förlorat.
Lämnar bilen återigen en natt till till idag söndag.
Söndag Idag hade jag tänkt låna en liten handgasolbrännare av min mammas granne, men den hittade han inte åt, han har saknat den länge, och har ev. slängt den av misstag. Ringer min pappa för att få skjuts bort till farmor och farfar där jag vet att farfar har en stor ogräsbrännare med tillhörande gasoltub i garaget. Jag har även tagit ut snöskor ur bilen, då farfar just nu har 180cm drivor framför garaget och förrådsdörren.
Jag får tag på pappa och vi åker bort till farfar och hämtar brännaren, jag slänger in mig under bilen, värmer på bromsarna och handbromsvajern och får den till sist att släppa, sätter mig i bilen och åker ner med den igen på jobbparkeringen, ställer mig där det är mer plant och på en plats med motorvärmaruttag, därefter åker vi tillbaka med gasolbrännaren till farfar och jag får skjuts hem av pappa.
tl;dr - Se till å fetta in era vajrar!
submitted by armandur to sweden [link] [comments]


2017.10.13 19:23 politiksnubben [Seriös] Ringde nyss 112

Nyss varit och tagit en bärs och en burgare med tjejen på stan, vi skiljs åt och hon går till hemmakväll för att fixa lite godis och jag ska cykla ikapp henne. När jag kommer till min cykel ser jag hur det ligger en äldre man på marken, tänker först att jag inte ska bry mig, för det löser sig säkert. Jag känner dock att jag måste kolla läget, för det ser inte riktigt naturligt ut.
Frågar mannen hur läget är, han förklarar att han har ramlat och brutit armen. Rätt uppenbart att mannen är alkis, men whatever, han kanske talar sanning. Jag frågar om det finns någon jag kan ringa åt honom, han förklarar att jag kan ringa 112 eftersom han har mycket ont. Hans arm ligger inte i en naturlig position, men oavsett hade jag ringt 112, eftersom jag inte är någon läkare och jag kan inte göra en bedömning av hur eller om han är skadad.
Jag ringer 112, förklarar läget, dvs att jag är en kille som skulle åka hemåt och att jag sett en man på marken som ligger och säger att han har brutit armen. Jag förklarar att jag arbetar som studie- och yrkesvägledare och att jag inte tycker att armen ligger i en naturlig position och att det vore bra om någon kunde kolla till honom. De frågar om han är påverkad, jag frågar ***** som förklarar att han druckit en del, vilket jag vidarebefordrar till SOS. Jag säger att det jag fått fram är att gubben heter ***** och de ber om att få prata med honom.
Jag slår på högtalarfunktionen på telefonen och håller den vid ***** så att han kan snacka med SOS. De börjar med att fråga vad som har hänt och ***** förklarar att han ramlat och brutit armen och att han inte kan ta sig upp. De frågar då honom om han kan ta hjälp av mig (snubben som han inte känner och som träffat honom totalt i en minut av hans liv) och ta en taxi till sjukhuset.. ***** förklarar att "jag klarar det inte" med en upprörd röst. SOS fortsätter pracka på att han ska lösa situationen på egen hand (eller med hjälp av mig) och ***** blir då upprörd och skriker något i stil med "är du helt dum i huvudet eller" till SOS. Då klickar de honom. Jag vet inte om de förstod att jag hörde allt som sades, men att de klickar honom direkt, utan att förklara att han behöver lugna ner sig för att de bara vill hjälpa honom eller liknande känns helt jävla sjukt. Antagligen trodde de att jag var någon av hans alkoholiserade polare, men oavsett är det fan inte okej.
Jag ringer sedan upp 112 igen och förklarar läget, ***** blev lite arg och de lade på i örat på honom, men det vore nog fint om någon kunde kolla till honom, för nu har han legat här säkert minst 20 minuter och han har ont. Jag säger att polisen, eller ambulansen eller vad som helst vore fint, för jag kan inte göra så mycket. De kopplar mig då till polisen som är rätt förvånade att jag blivit kopplad dit, när det är ett uppenbart ambulansärende. Jag håller med och säger att det vore fint om bara någon kunde komma och hälsa på ***** för jag kan som sagt inte göra så mycket. Polisen frågar om han är påverkad, jag förklarar ja, de ber sedan om att få prata med ***** och frågar om det är så att han håller sig lugn om de löser så att ambulansen kommer, ***** svarar "är du dum i huvudet eller" antingen för att han ser det som självklart att han kommer att hålla sig lugn, eller för att han är trött på dryga frågor, eller för att han helt enkelt har lite humörproblem, vad vet jag? Polisen tar det bra, förklarar att ***** inte kan skrika åt honom och att han bara försöker hjälpa honom, vilket gör att ***** blir lugn och säger att han kommer hålla sig lugn.
Därefter tar den 5-10 minuter, sedan kommer ambulansen och tar hand om den sakdade. När de lyfter upp honom börjar han gråta för att det gör så ont. Jag frågar ambulanspersonalen om de klarar sig nu och får till svar att det gör de. Därefter säger jag hej då till ***** som säger tack, jag glömmer säga varsågod, då skriker han TACK!!! och jag säger varsågod och rör mig hemåt. Förhoppningsvis gick allt bra med ***** och han fick den hjälp han behövde.
Jag blir dock både förbannad och förvånad över det faktum att SOS kan slänga på luren i örat på en vårdsökande. Jag förstår att han skriker och att det är obehagligt, men de måste väl för sjutton vara tränade i det? Jag förstår att de kan störa sig på "alkisar" och tycka att de är dryga, men de kan inte ta saker personligt när de jobbar med sjuka människor. De gav honom inte ens en varning och förklarade att det inte ger honom något att skrika på dem, eftersom de bara försöker hjälpa honom, utan de bara klickade honom!!!!! Jag är helt sjukt förbannad över detta. Tänk om han nu brutit ryggen eller varit döende eller vad som helst???? Hur fan kan det få gå till på det här viset?!! Är det vanligt att det är såhär för alkisar eller liknande som ringer SOS?!?
Jag vet inte riktigt vad jag vill få fram med denna tråd, jag var bara tvungen att skriva av mig.. Jag känner mig nästan i chock över att det kan vara på detta vis i Sverige. Jag har nog varit för naiv i min tilltro till vårt land och hur välfungerande det är. :(
submitted by politiksnubben to sweden [link] [comments]


2017.09.22 18:09 Chief-TR Ett konkret tips till dig som lider av social fobi

Det här är apropå en tråd här på sweddit för några månader sedan om tips för dem med social fobi och en del kommentarer där som önskade mer konkreta tips.
Det här lärde jag mig av en psykolog när jag försökte bli bättre på att prata inför grupp, jag lärde mig annat också men det här var det jag upplevde som det överlägset bästa tipset eller "verktyget" för att bli mer komfortabel i olika socialt intensiva situationer.
Så knepet går ut på att man tar kontakt med en främling (på stan eller vid skolan t.ex.) och ställer en enkel fråga, jag frågar ofta om vägen någonstans eller vad klockan är. Så t.ex. "Ursäkta mig jag letar efter Stadium vet du vart det ligger?", man kan ju också fråga en lite luddigare fråga om de vet vart det ligger någon mataffär i närheten eller något liknande. Kommer man inte på något sånt så funkar det alltid att fråga vad klockan är.
Förstå gången jag gjorde det här så var jag verkligen supernervös och jag tänkte att det var lättast att fråga en äldre människa första gången då de brukar vara snälla så det är ett tips, nu mer så försöker jag alltid fråga personer som jag känner det är mer nervöst att fråga för att försöka "pressa" mig själv. Det värsta som har hänt mig är bara att de har sagt att de inte vet vart x ligger vilket jag inte alls tycker är farligt så min uppfattning är i alla fall att det "värsta utfallet" som blir är oerhört tamt. Det är ju bara en enkel, allmän fråga man ställer.
Jag vet inte exakt vad det är som gör att det här hjälper mig, på något sätt så tror jag att jag upplever att det finns ett gap mellan mig och andra människor, att jag "inte hör hemma" med dem men det är då en känsla som för mig minskar mycket av att då ta kontakt med en främling.
Det här gör jag då kontinuerligt för att "underhålla" känslan men framförallt om jag vet att jag kommer vara i en socialt intensiv situation. Det är så klart ingen garanti att andra får samma effekt av det här men jag föreställer mig ju att andra har liknande tankegånger och problem så jag tycker absolut att det är värt och testa och se hur det känns.
submitted by Chief-TR to sweden [link] [comments]


2017.04.23 19:47 Torsten1999 En dag i Henrik Arnstads liv av Jens Ganman

EN DAG I HENRIKS LIV
06.00 Vaknar i trädkojan, hänger på mig pilbågen och kogret, klättrar ner för repstegen och släpper ut ett ekande jubelskri över nejden; ”SIC SEMPER TYRANNIS!”.
En flock fåglar lyfter och flyger bort. ……………………………..
06.01 Siktar flera potentiella fascister nere vid von Döbelns minnessten. Beskjuter dem med enastående träffsäkerhet, men upptäcker att det är några säckar med löv som en av parkarbetarna lämnat kvar... ……………………………..
06.10 Sänder ut dagens första tweet och njuter av hur alla rasister i Sverige stelnar till när de nås av den: "FRÅN RYMDEN SYNS INGA GRÄNSER”.

JUSTBLEWYOURMIND, #THINKINGOUTSIDETHEBOX

……………………………..
06.11 Dagens andra tweet: "TÄNKVÄRD DN-LEDARE AV WOLODARSKI”:
”Sverigedemokraterna ett anagram för "overtaking me readers” + ”regime overtakers and” +”overtaker’s mind agree”…
(Avslöjade. Igen.)
…………………………….
07.00 Sadlar på Rocinante och rider in i staden med lansen stadigt fastklämd under armen och kastrull på huvudet; rider fram majestätiskt på motorvägen medan jag lyssnar på ekonyheterna i telefonen.
Nyhetsuppläsaren låter upprörd:
”En galning färdas just nu mot körriktningen strax söder om Karlbergstunneln!!! Allmänheten varnas!”
”En...?” tänker jag triumferande. ”Jag ser flera hundra…” ……………………………..
08.00 Möte på Rosenbad med Stefan.
Stefan lyssnar hänfört när jag ritar upp fiendens senaste landvinningar på den upphängda Sverigekartan och markerar deras befästningar med svarta svastikor.
”Goa professorn…”, krusar han underdånigt, ”...aldrig hade ja välan kunnat ana att dä fanns SÅ möcke fascister där ute!”
Han snor sina grova arbetarhänder runt varandra och betraktar mig med orolig, skelande blick.
”Har du sett World War Z?” säger jag bistert och kikar ut genom den nerdragna persiennen.
”Näe!” säger Stefan och ser med ens mycket rädd ut.
……………………………..
09.00 Talar på Södertörns folkhögskola inför fullsatt aula:
”Allas lika värde är det enda rättesnöre ni behöver ha!” dånar jag med min sensuella men samtidigt maskulina och respektingivande Stentorsröst.
”ALLA är lika mycket värda – UTOM Sverigedemokratrena och deras väljare! Dessa två miljoner människor måste fördrivas ur Edens Lustgård! Dessa kan ni utan samvetskval halshugga och lemlästa! Deras vänner kan ni förfölja och förnedra! Deras barn kan ni kasta till vargarna! Deras huvuden kan ni använda som fotbollar och sparka nerför Kåkbrinken hela vägen ner till Centralbron! Sverigedemokratrena är ett hot långt större än Islamiska Staten och Ebola tillsammans! RING UT DET ONDA! RING IN DEN TUSENÅRA FÖRFÖLJELSENS TIDEVARV!!!”
Succé. ……………………………..
09.30 Kollar blocket. Kille i Kramfors säljer klassisk Batmobil-replika för 150 000 pix. Funderar på att slå till. Behövs bara några smärre modifieringar och sen… na-na-na-na-na-na-na-na… na-na-na-na-na-na-na-na... Aaaarnstad!
…………………………….
10.00 Brunch. Nedlägger kronhjort i Vitbergsparken (1 skott), flår djuret på sten bakom Sofia kyrka och grillar det över öppen eld.
……………………………..
10.10 Gör 250 sit-ups. Skuggboxas.
……………………………..
10.15 Tweetar ut påminnelse om Förintelsen och Hitler.
…………………………….
10.16 Tweetar ut hyllning till Hamas frihetskamp.

NEVERFORGET, #REMEMBERYASSERARAFAT

……………………………..
11.00 Blir intervjuad av Tro & Politik. De frågar hur jag kan vara så stark och modig och jag parafraserar Bamse:
”Den som är stark måste också vara paranoid.”
……………………………..
11.30 Crawlar 25 eleganta längder i stora bassängen på Eriksdalsbadet; ett magnifikt exemplar i vatten som på torra land. Kvinnor (såväl som män) stirrar imponerat/avundsjukt. Torkar mig omsorgsfullt framför några äldre damer som rodnar och tittar bort.
……………………………..
11.55 Praktikant () från Ekot ringer och frågar om jag anser att rasism är en ”svensk uppfinning”.
Svarar att det är det givetvis.
”Hur ser du då på rasismen mellan exempelvis kurder och turkar i förorten? Eller att 'Mein Kampf' fortfarande säljer bra i Mellanöstern?"
Lägger på.
Idiot.
……………………………..
12.00 Ironisk lunch på Sturehof med Ulf, Antjé, Malena, Mattias, Mark & Jonas, Schyffert, Oisin, Big Daddy Virtanen och Kjelle.
Schyffert har låtit trycka upp superironiska t-shirtar med texten ”JUDEN RAUS!”.
Vi skrattar gott åt hur detta kommer att ställa till det i huvudet på alla rassar och SvD-anställda.
Psyche!

JOINTHERESISTANCE, #GOODGUYSINC, #ISRAELSTOLETHEHOLYLAND

……………………………..
13.00 Talar i plenisalen, inbjuden av socialdemokratiska riksdagsgruppen.
SD hukar förskräckt när jag låter min isblå bannstråleblick svepa över bänkraderna (ni som sett ”Mars Attacks!” vet vad jag menar); lukten av bränt rasistkött fyller näsborrarna. Tänker på hur det påstås att Hitler ejakulerade i byxorna under såna här tal.
Kommer.
……………………………..
14.30 Föreläsning inför SSU på Bommersvik.
Talar salvelsefullt om Förintelsen. Berättar om koncentrationslägren. Många gråter öppet när jag berättar att det finns satiriker som skämtar om detta. Ungdomarna skakar på huvudet i äckel och avsmak.
”Satir borde förbjudas!” ropar en man som ser precis ut som Anders Lindberg, fast med solglasögon och lösskägg. ”Läs Lindberg i Aftonbladet! Han är bra! Briljant!"
Jag nickar allvarligt och visar noggrant hur man gjorde ”heil-”tecknet i Hitler-Tyskland. Jag lär studenterna att aldrig ALDRIG heila. Under några omständigheter.
Får bara göras av dem som är utbildade. Står kvar i den posen länge, länge för att låta allt sjunka in… dödstyst i föreläsningssalen… STARKT!!!!
…………………………….
15.30 Åker ut till Skarpnäck och bunkern för att fylla på förråd.
Lyssnar på "Bad Moon Rising” hela vägen dit. Har stigande känsla av att jag kommer att spela en viktig roll i den kommande showdownen mellan gott och ont.
Lite som Frodo.
Eller Luke Skylwalker.
……………………………..
15.31 Tweetar ut en påminnelse om Ölkällarkuppen, Kristallnacht och Institut für Sexualwissenschaft. Folk måste få veta!!!
………………………………
15.32 Hyllaretweetar Malenas grej om att inga palestinska flyktingbarn ska kränkas med påtvingade historiekunskaper i skolan.

RESPECTCULTURALDIFFERENCIES, #USA=GREATSATAN, #FALSEFLAG

………………………………
15.33 Staplar konserver med vita bönor där ute i bunkern + checkar luftfilter och smörjer knän och armbågar på min RealDoll ”Paula”.
Hon ler okynnigt.
(...måste komma ihåg att disciplinera henne innan jag rider in till stan igen).
Sorterar några gamla årgångar av Der Stürmer, bläddrar fascinerat i dem… tänker att det är bra att nån som jag äger dem istället för nån som skulle kunna ryckas med av de fantastiska teckningarna och den eleganta layouten… Philipp Rupprecht var verkligen skicklig med pennan… ond!!… men skicklig… och Streichmans ledare ÄR stringenta… vansinniga!!… men stringenta…
……………………………..
15.34 Näbbgädda från Studio 1 ringer och frågar varför jag inte fördömetweetar om socialdemokraternas och miljöpartiets drakoniska, nya asylpolitik. Lägger på.
Idiot.
……………………………..
15.35 Dan Eliasson ringer och frågar om jag kan invigningstala vid nästa veckas manifestation för "Rätt Tänk" på Sergels Torg.
Det blir öppen eld, grillning och så kan folk passa på att göra sig av med böcker och tidningar som spelat ut sin roll.
Strömstedt spelar akustiskt.

BÜCHERVERBRENNUNG, #KOD˚451

……………………………..
15.45 Bråk med Sakine Madon, Mona Walter, Zeliha Dagli och Alice Teodorescu på twitter; jag kallar dem för vad de är: vita, priviligierade CIS-kvinnor som fått allt om bakfoten; det påstådda ”kvinnoförtrycket” i förorten luktar Timbro-nazism lång väg.

CALLINGASPADEASPADE, #ONKELTOM, #LOVETHECOMMUNISTMANIFESTO

……………………………..
15.46 Oisin, Poohl och Lindberg sluter upp på min sida; lägger ut bilder på sig själva i hijab; jag känner hur tårar av rörelse bränner bakom ögonlocken.

NEVERFORGETROSAPARKS!!!!!!!!!!!!!!!!, #FREENELSONMANDELA!!!!!!!!!!!!!!!!,#BYTHEPOWEROFGRABTHAR’SHAMMER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

…………………………….
16.00 Scannar E-Bay.
Lägger bud på sex gamla SS-hjälmar, ett originaltryck av ”Die Führer und Die Jugend + två stora flaggor + en låda MP44 Sturmgewehr.
(såna klenoder får inte falla i orätta händer - bättre att nån som verkligen kan hantera ondskan äger dem!)
……………………………..
17.00 Umgås med min adept Muhammed i ”My Black Friend”-projektet.
Pilbågsskytte på Gärdet + kulglass.
Råder honom att byta namn - ”Muhammed” är ett typisk, trött stereotyp som används när rassar och mindre begåvade satiriker behöver en rasifierad kropp att göra narr av.
Föreslår nåt mer neutralt som Hank… Henk… Henry… nånting ditåt...
Nåt som är både maskulint och ödmjukt på en och samma gång.

MYBLACKFRIEND, #BLACKMASCOTS, #HEARTOFDARKNESS, #COLONELKURTZKEEPINGWATCH

…………………………….
18.00 Middag med Anders Danielsson.
Jag och Anders är rörande överens om att SD är det värsta som nånsin hänt; den får kommunismens illdåd i Sovjet, Kina, Kuba, Kongo, Albanian, Afghanistan, Vietnam, Laos, Kambodja, Nordkorea, Angola, Jugoslavien och Pajala att förblekna.
”Vad vi behöver i det här landet”, säger Danielsson och lutar sig fram med en tandpetare nonchalant instucken i mungipan, ”är en specialpolis som lyder direkt under mig… jag ska prata med Dan och fixa så att du får ett eget specialkommando – The Red Longbows… vad säger du om det?"
Kommer.
…………………………….
19.00 Föreläser om Förintelsen hos Tro & Solidaritet.
Jubelstämning.
Folk hyllar mig förbehållslöst; står upp i bänkarna och skriker:
"ROPEN SKALLA - GODHET ÅT ALLA!"
Bjerled delar ut tapperhetsmedalj efteråt och jag känner hur jag sväller av stolthet. Sväller och sväller tills jag närmar mig moralisk klimax...
Det är en ny tid nu.
Det känns i luften.
Eller som Björn Wiman skrev i DN i höstas när 400 000 miljöpartistiska väljare solidariskt öppnade sina hem för en flykting var och flykting-”krisen” därmed löstes i ett nafs:
”Jag skönjer konturerna av en ny folkrörelse.”
Indeed, Björn, indeed...
……………………………..
20.00 Föreläser för Expos personal.
Berättar om Förintelsen. De nickar - som jag upplever det - artigt, men sneglar hela tiden på sina klockor. Mona Sahlin den enda som visar verkligt intresse.
Hon kommer fram efteråt och slår armarna om mig; gråter öppet:
”Du är så modig, Henrik!”

BRAVEHEART, #SIMPLYTHEBEST

…………………………….
21.00 Hinner ÄNTLIGEN se nya Star Wars-filmen!
Får gåshud under scenen med Rymdimperiet där alla soldaterna heilar inför Kylo Ren.
I övrigt alla rätt: stark, kvinnlig huvudperson, svart sidekick, heterosexuella CIS-mannen dör… (saknade bara en tydlig transgenderkaraktär… eller är det Chewie? All this time!!?)
(...kan f.ö se mig själv i rollen som Poe Dameron…)
(...bara en tidsfråga innan Hollywood upptäcker mina rugged good looks och inser jag att jag är en natural... precis som Vinnie Jones…)

THELIFEANDTIMESOFHENRIKARNSTAD

………………………………
22.00 Patrullerar Plattan med min nya long bow.
Rasisterna flyr i panik när de ser mig. Poliserna hälsar respektfullt. Jag nickar avmätt – vet att de är rassar allihopa. En av dem har sminkat sig (faktiskt väldigt skickligt) i blackface. Ser helt äkta ut.
(mental note: kan vara Makode Linde och en av hans ”installationer - tweetar ut varning till andra goda anti-rasister” #SKÄRINTEITÅRTAN, #MAGICNEGROE)
……………………………….
23.00 Twitterbråk med Makode Linde som hävdar att han aldrig patrullerat Plattan i blackface och polisuniform, kallar mig ”sinnessjuk tomte”. Jag svarar att han borde fundera på varför han går SD:s ärenden. Mer förolämpningar: ”groteska idiot”, ”foliehatt”, ”negativ IQ”… m.m, m.m.
Jag ler enigmatiskt på min sida twittret, vänder andra kinden till.

HENRIKISTHENIGGEROFTHEWORLD, #IHAVEADREAM, #DOTHERIGHTTHING

………………………………..
23.59 Tillbaka i trädkojan. Buktar och gör regelbundna avhopp på vägen dit för att förvilla ev. förföljare.
Bäddar mysigt med sovsäck och några värmeljus. Läser klart ”Biggles och den Mystiska Ön" i skenet från ljusen. Bra dag! Fått mycket gjort. Strax under 200 tweets men klart godkänt. Rassarna tvingas tillbaka. Centimeter för centimeter.
Twittrar ut: "HENRIK DUFVA, SLÄPPER INGEN JÄVEL ÖVER BRON!!!!”.
………………………………..
00.01 Arpi replikerar och frågar om jag menar ”Öresundsbron”. Viktigpetter.
Nazist.
………………………………..
00.02 Raderar min sista tweet (även solen har sina fläckar). Somnar.
Drömmer att jag är Aragorn och att orcherna/SD kommer. Driver dem tillbaka med ett regn av pilar… kommer mjukt… kramar pilbågen...
submitted by Torsten1999 to sweden [link] [comments]


2017.03.20 13:17 ElnifIsLord Elnif (A Swedish love story)

Kapitel 1: Elnif i advent
Del 1: Jag har funnit mig själv. Detta genom ett väsen, en gud, en glädje, en frälsning. Den flög in genom det öppna vinterfönstret i en frusen höstvind och landade på min kudde. Jag vände mig mot Elnif, han tittade på mig, och sa: “Krister, jag är allt, jag är kärlek, älska mig.” Jag svarade: “Okej mi lord” och blundade. När jag öppnade ögonen igen var han borta. Jag vände mig hastigt om i min mjuka säng, och hann precis se honom flyga ut genom fönstret igen i ögonvrån. Jag tänkte, nu är mitt liv komplett. Elnif, nu och för alltid.
Del 2: Jag visste då att jag aldrig kunde återvända till stadiet jag varit. Aldrig tillbaks till en värld utan Elnif. Så jag sprang, långt därifrån, längre än någon sprungit sedan första tidsåldern af Elnif. På min färd väntade stora farhågor och skrämmande ting, men i mitt sinne befann sig alltid den allsmäktige, den som vakade över mig som en höjdhoppande ängel i nöd.
Del 3: Min slutdestination låg framför mig, mitt hjärta bultade som en springande gasell på Afrikas stäpp. Jag sprang som aldrig förr med kraften av Elnif. Jag kände hur halsen snörpte ihop sig, törsten trängde på mitt fys som en ångvält påväg att köra över en qvagga. Jag sa: “Elnif, hjälp mig, ge mig din vätska!” samtidigt som jag kände närheten av min frälsare. Mina ögon kändes bredare, men mina byxor kändes smalare. Han stod där, som aldrig förr, uppe på sitt skimrande slott av troféer och sade ner till mig, överlägset men inte nedlåtande; “Mitt barn, var inte rädd, jag ska bjuda dig på en stor och riklig måltid utan dess like…”
Del 4: Elnif drar ner gylfen och tar ut sin breda middag och serverar den till mig. Jag kan se hur han har hela tallriksmodellen där på. MUMS! tänker Krister. Helt plötsligt, utan förvarning, medans jag var på väg att ta min första tugga ur den saftiga munsbit jag blivit erbjuden, kände jag en värmande ström av flytande massa komma flödande nerför min strupe, ner till min suktande mage som längtade efter ögonblicket. Jag blickade upp mot Elnif, och han stirrade tillbaka på mig. Vi behöll ögonkontakten en stund, fram tills jag säger; “Jag är tacksam för din gåva, o du mäktige.” Han stönar försiktigt och drar upp gylfen. Några sekunder senare var han borta igen, men jag visste, att bestod närvarande i mitt hjärta, att vi är en, för evigt.
Del 5: Det var en mörk och kall vinternatt. Solen var sedan länge nedgången, men ännu skålades det i glasen. Hur glada alla än verkade vara, fanns det ett ting som mitt sinne aldrig lyckats släppa. Hur hans kräm flöt så lätt ner genom mig, i mig. Fångad i min fantasi kunde jag inte ana annat, men när frågan väl kom, så svår men så lätt, visste jag direkt svaret, oberoende av frågan. “Elnif”. Det var då jag visste, att legenden skulle spridas över kontinenterna.
Del 6: “Vad sa du Krister?”, frågade de. Min blick höjdes, och ögonen spändes. Tiden var kommen för en ny sägen, en ny era, som endast var till för Elnif och mig. “Han är gud, och de som nekar honom kommer bli straffade” sade jag och sprang gråtandes upp på mitt rum. Ingen förstod glädjen utom jag. Ingen annan kunde greppa Elnif. Ur mina tårar lyckades jag urskilja en skepnad utan dess like, en skapelse som aldrig förr. Framför mig än en gång stod han där, Elnif.
Del 7: - Haiku: Min Elnif är gud Friidrottsmästaren tack Vår själ blir nu en
Del 8: Min allsmäktige gud var framför mig, och endast för mig var han tillgänglig. Hans djupa blå ögon stirrade in i mina genom glasögonen som verkade ha skärpan +69. “Mitt barn. Tiden har kommit nu. Vi, tillsammans, kommer att frälsa världen, och få en helt ny begynnelse. Utan förvarning tog han fram sin enorma träslev ut bakfickan, den som legender skvallrat om, men aldrig rättvist beskrivit. Framför mina ögon verkade den enorm, men Elnif, utan tvekan sade: “Det är dags nu”.
Del 9: Jag kände en våg av entusiasm flöda genom min ack så arma kropp. Jag visste precis vad jag skulle göra, jag hade aldrig varit så säker på något i hela mitt liv. Jag gick ner och satte mig på alla fyra. Jag vände mig så att min stuss pekade rakt mot honom, sedan svankade jag med all min kraft och stålsatte mig inför den kommande händelsen. Jag drog ned byxorna och sa, “Jag är redo, o du allsmäktige.” Då svingade plötsligt Elnif sin väldiga träslev och smiskade mig, först en, sen två, sedan tre gånger. Elnif fortsatte smiska mig så som jag aldrig har blivit smiskad förr. Jag njöt av varje sekund, varje stöt av ren kärlek som strömmade från min högra skinka ut i kroppen, det påminde mig om julafton hos farbror Bodil. Jag vände på huvudet för att beskåda denna storartade händelse. Sådan kraft och sagolik teknik som han hade. Man såg tydligt att han var en erfaren man.
Del 10: Till slut kunde jag inte hålla mig längre, min suktan blev oöverkommlig. Snabbt vände jag mig om, med en klar destination. Mina ögon liknade ett lejons vars synfält just fyllts av den mest underbara buffeln. Min hand öppnades, nästan av ren reflex, och sakta började jag smeka min Elnifs runda och svullna biceps. “Mycket diskus på sistone?” frågar jag Honom, medans jag tänker igenom mitt nästa drag. Han nickar sakta med ett leende på läpparna. “Främst stöt, men allting med stor massa fröjdas min kropp åt.” svarade han, nästan poetiskt. Min önskan hade äntligen förkroppsigats, den som funnits långt inom mig, bevarad som sista kinderägget på en dansk firmafest. Men samtidigt fortgick ett kval inombords, ett beslut som grävde i mig. Jag var lycklig, men jag ville samtidigt ha mer. Mer av Elnif.
Del 11: Jag vaknade upp av att morgonsolens första stråla kysste mitt nakna lår. Jag blinkade några gånger trots att sömnens rep drog mig mot sitt lugnande djup. När jag vaknat ordentligt så märker jag att jag somnat på golvet. Det är inte förrän då som jag kommer ihåg gårdagen. Den magiska kväll som nu var historia. Mina skinkor ömmade och jag kände mig levande som aldrig förr, fastän min lycka trånade jag efter mer. Jag måste ha överväldigats av situationen och somnat på plats. Jag hade skinnet av en blåmes runt mig, och den fortfarande heta insidan värmde min hud. Jag hade aldrig använt ett sådant här skinn som täcke förut, inte sett ett heller för den delen. Det var en gåva från Elnif. Jag begravde mitt ansikte i den mjuka insidan av skinnet och med tungan så kände jag hur små köttbitar från pippi fågeln fortfarande var fast vid skinnet. Jag kände mig trygg. Efter att ha njutit av tillvaron några timmar så reste jag mig och hängde in skinnet bland de andra och jag kände mig hedrad av gåvan jag erhållit.
Del 12: Naken inför Gud Nu var helgen över och det var dags att gå till förskolan igen. Plötsligt kände jag hur ångesten öppnade upp sig som ett svart hål i magen. Tänk om ingen av min klasskompis kan förstå storheten af Elnif? Tänk om hen inte förstår hur underbar vår riktiga frälsare är? Hur skulle jag göra då? Sedan tänkte jag; “Elnif hjälper mig säkert. Jag litar på hans vägledning. Nu och för alltid. Det löser sig säkert, så länge jag tror.” Sedan gick jag ut genom den gamla slitna trädörren från mitt rum och ner för trappan till köket där mina föräldrar satt och drack kaffe, utspätt med den ryska vodkan som pappa älskar, precis så som det brukar vara. När mina föräldrar får syn på mig blir de förskräckta, och mamma säger förvånat; “Vad har hänt med dig Krister!? Varför är du helt blodröd på hela baken?” Det är då jag inser att jag har glömt sätta på mig kläder. Så där stod jag, en pojke på 5 bast, komplett naken med ett kärleksmärke på rumpan och försökte komma på ett sätt att beskriva orsaken till märket och hur fantastisk den föregående kvällen hade varit, på ett sätt så att mamma och pappa förstod precis hur bra Elnif verkligen är. Efter några sekunder så öppnade jag munnen och sa; “Han är gud, och de som nekar honom kommer bli straffade”.
Del 13: Vinden fläktade min kropp när jag näck vandrade hoppfullt nedför gatan. Strålande blickar smekte min nudistiska kropp och jag märkte hur en mystisk känsla reste sig i kroppen, den som endast kunde beskrivas med ett ord. Elnif. Mina kånkelbär var blottade, men på något sätt var jag inte skamsen, då de omgavs av den rosenröda gåvan från min herre. Jag vandrade långt, längre än aldrig förr, men till slut kände jag värken i mina skinkor, och inte från upplevelsen kvällen före. Framför mina ögon såg jag ett fint värdshus, men inte för fint för Elnifs missionär. Min entré skapade tumult i lokalen, ingen förut hade fått granska en så söt syn av frälsarens utsände. “Ett stort glas kräm tack” uppmanade jag den äldre kyparen. “Självklart min unge nudist” svarade han. Äntligen någon som förstod. Mina böner var besvarade. Min natt var räddad, och jag satte mig lätt ned på barstolen, lättad, fri.
Del 14: Jag borde känna mig sorgsen över att jag blev utsparkad ur mitt eget hem utan att jag fick någonting med mig. Som tur var så bjöd den snälla gubben i baren mig på krämen då jag inte kunde betala. Han berättade för mig att jag kunde komma till hans rum senare på kvällen och betala tillbaka skulden. Jag var nöjd. Den förväntade sorgen dök aldrig upp. Bara lycka bestod i mitt hjärta. Jag var fri och kunde nu spendera resten av mitt liv åt Elnif och att missionera om Elnif-ismen. Mannen i baren var trevlig, när jag sa att jag inte hade någonstans att bo så erbjöd han till och med att jag kunde få bo hemma hos honom. Nu hade jag min chans att börja sprida mitt fantastiska budskap om Elnif, börja med gubben. Gubbens namn var Antero.
Del 15: Dagen förflöt utan vidare omständigheter medans jag smuttade på all kräm jag kunde svälja. Den äldre kyparen gav mig kläder som jag tacksamt tog emot, och snart värmdes hela min kropp. Sakta men säkert slaknade sig solen som en utlöst formel efter ett matteprov, och jag drog mig tillbaks till det ensliga rummet på andra våningen. Väntandes på mig i endast strumplästen befann sig Antero, den äldre, smått överviktiga herren. “Jag har insett den sanna vägen, och från ditt dryckesval ser jag att du gjort detsamma” sade han. Med en bestämd blick nickade jag, och djupt ned i min bröstkorg kunde jag märka en känsla som aldrig funnits där förut. “Tillsammans kan vi göra det Antero, tillsammans kan vi låta alla glädjas åt denna vackra tro” sade jag och knäppte sakta upp mitt bälte som verkade sitta åt hårdare än någonsin. Antero nickade. “Tillsammans”.
Del 16: Jag sprang snabbare än jag någonsin sprungit förut, mina ben värkte, mina lungor trånade efter luft likt en frustande buffel efter en oskuld pojkscout på parningssäsongen. Jag vågade inte titta bakåt, men jag visste att fadern min var mig hack i hälarna. Jag visste att jag inte fick stanna. Jag ville inte bli penetrerad av hypotenusan på hans könstriangel. Jag tittade upp från marken under mig för att inte springa in i något, och då såg jag honom igen. Frälsaren i egen hög person, bara några meter framför mig stod han med en öppen famn och träslev framme. Jag visste att jag skulle vara säker hos honom, så jag kastade mig, ansikte först mot min älskade. Då vaknade jag med ett ryck.
Del 17: Slutligen lät min kärlek sig öppna dörren till oändlighetens paradis vars himmel så blå. Antero var nu vaken och spritt språngande näck. “Aj” sa jag när jag slog köttet med stumpen, hårt, men varsamt. “Min käre slickepott, jag har ännu inte orgasmiserat, snälla hjälp mig att göra detta.” Jag funderade en kort snutelitut tills jag bestämde mig för att medverka i denna ceremoni. Sakta men säkert knäppte Antero upp sin väldiga kedja som nu hängde löst kring hans håriga stock. Jag blev chockad, men negativt överraskad. Själv var jag ovan vid minimalistiska rymdskepp som stred mot svarta hål djupt inne i universums rymd. Men ändock gick den in i smakhålet där den hör hemma.
Del 18: Dagen var inte långt borta nu. Elnifs födelsedag låg precis kring hörnet och vår frälsare skulle självklart förtjäna ett massivt och majestätiskt partaj. Jag flydde i natten från Antero och återvände till mitt hem. Vid mitt ädla bord började jag skissa på planerna, för det som skulle bli den bästa festen någonsin, bara för min älskade. Den bästa 24 december någonsin.
Kapitel 2: Det våras för Elnif
Del 1: Fåglar kvittrar i vårvinden, växter blomstrar i det gröna gräset, kärleken sprudlar i världen, och Antero ser ut genom sitt blekta fönster på de små barnen som leker med kulor på stengången. “Snart”, säger han, “kommer mitt öde också att uppfyllas. Jag kommer också att bli lycklig.” Efter att hans älskade Krister gett sig av blev smärtan outhärdlig. Hur kunde detta ha hänt? Han som delat med sig av sin översvällande kärlek för Elnif som sedan inspirerat Antero själv. Han kom på sig själv med att tänka på alla de underbara stunder som de upplevt tillsammans. En ensam tår sipprade ner för hans kind samtidigt som han kände en mystisk känsla i botten av bukspottskörteln, han funderade en stund på vad denna mystiska sensation innebar. Det var inte sorg, och det var inte saknad. Till sist insåg han att det var glädje som han kände. Visserligen i ringa mängd, men sannerligen var det glädje.
Del 2: Antero funderade på vart Krister befann sig i denna stund. Var han i Danmark?, Stockholm?, Göteborg?, eller kanske Öland? Hade han tak över huvudet?, var han varm och lycklig?, var han ensam? (Krister var egentligen på en strippklubb i Bangladesh.) Han antog att han aldrig skulle få svar på dessa frågor. Plötsligt, när han minst anade det, visade sig en närvaro i rummet, en sensation som aldrig förr. Föga visste han vems ande som uppstått bakom honom, men han fick snart reda på detta, när han kände hur en grov hand med tjocka fingrar klämde tag i hans stjärt. Han kände doften av nyköpt litteratur och senapsfrön, en arom som hans smala näsborrar aldrig förr upplevt. Han kände igen den precisa beskrivningen som han erhållit av Krister. Äntligen fick han mottaga Elnif.
Del 3: Efter ett par timmars klämmande släppte Han taget. Antero blev ledsen. Det fasta, sköna greppet hade nu upphört. Det kändes som att all lycka i världen hade farit sin kos, som blott en livets solförmörkelse. Sedan uppenbarade Han sig framför Anteros ögon. Så som att solen återigen hade uppenbarat sig på himmelen samma morgon vid halv sex snåret. Med ett vidsträckt grin stirrade Han på honom, med ögon som hungrade efter en bred häck att plantera sitt träd i, och Antero glodde häpet tillbaka, så som ett barn vid första anblicken av jultomten. Sedan frågade han: “Är det verkligen du?” och Han svarade: “Nej, inte än mitt barn”, varpå Han gick upp i rök. Nu var Antero helt ensam igen, med bara tystnaden som sällskap. Var det bara en dröm, eller hade Elnif, i hela sin härlighet, verkligen uppenbarat sig för honom?
Del 4: Nästa dag var det dags för Antero att fira bröllopsdag med sin skrumpna make Borild. Han hade länge sett fram emot denna dag, men Antero hade dåliga nyheter för honom. Han hade nämligen blivit förälskad i Elnif och var påväg att lämna Borild för att kunna ägna resten av sitt liv åt Elnif. Antero var orolig över hur han skulle reagera, men han visste att han gjorde det rätta. Tiden gick och plötsligt var det kväll. Borild hade dukat upp till en trevlig middag för två, han hade till och med lagat mat i form av bränd kalops samt rökta pumpafrön. De slog sig ner tillsammans vid bordet, och Borild log mot Antero, precis som han brukade göra. Då var det dags, Antero visste vad han behövde göra, han förberedde sig mentalt innan han öppnade munnen, sedan sade han: “Han är gud, och de som nekar honom kommer bli straffade” sade han och sprang gråtandes upp på sitt rum.
Del 5: Borild hade blivit mycket förvirrad över situationen, och sedan lämnat källaren de bodde i. Antero hoppades att han aldrig skulle komma tillbaka. Att Borild skulle försvinna ur hans liv för alltid, att denna önskan hade förenklat Anteros situation var ett faktum. Att tillägna all sin levande tid åt Elnif var något han enbart kunde utföra på egen hand. Han kunde inte veta säkert, men han kände på sig att Elnif instämde.
Del 6: Nu hade det gått sex dagar sedan Antero avslutade sin relation med Borild, men Elnif hade fortfarande inte uppenbarat sig för honom. Antero började just förlora hoppet när han låg i sängen och funderade på sin älskade frälsare när han såg hur gardinen vid det vidöppna källarfönstret fladdrade till. En vind som världens andedräkt, en pust som gudarnas väder. Långt i fjärran hördes en dov röst, en som med säkerhet talade till Antero. “Sök mig där bergen möter älven, endast där kommer lyckan finnas för eder.” hördes Elnifs röst. Förundrad satte Antero sig upp i sin dvala, och påbörjade genast reseplaneringen för sin vallfärd mot det ökända mötet. Snart skulle han resa dit, till Nangijala.
Del 7: Han plockade fram sin finaste axelremsväska med det vackra Hello Kitty trycket på, och sedan började han packa ner allt vad han behövde. Ett par byxor, 3 par strumpor, 2 vita t-shirts, en tandborste, en sovsäck, en medelstor glittrande dildo, två par trosor, en extra stor brun dildo, glidmedel, pennvässare, klubbkräm och en kudde. Allt fick precis plats i axelremsväskan. Han var exalterad över det stundande äventyret, han hade en liten känsla i botten av sin kärlekspåse som viskade till honom att han gjorde det rätta. Denna brännande suktan efter köttet som han drömt om i månader kanske äntligen skulle komma till sin ro, och lyckan tycktes för ett ögonblick finnas nära Antero, som om han kunde röra den med sina breda, kraftiga fingrar.
submitted by ElnifIsLord to sweden [link] [comments]


2017.02.06 19:42 Some_Turtle Skulle ta tåget hem.

Är på väg hem efter en seg måndag i skolan. Ska ta pendeln hem och har nyss kollat att nästa tåg går 14.35, klockan är 14.33. Jag springer mot perrongen där tåget vanligtvis avgår ifrån, men inte idag. Det står ett tåg där men skylten visar bara ett ankommande tåg från helt fel ort. En äldre man som förmodligen hamnat i en liknande situation närmar sig mig och tåget. Han tittar på mig och jag rycker impulsivt på axlarna. "Hmm jag vet inte, det skulle gå ett 14.35 men det verkar inte vara här" säger jag och går utan svar därifrån för att få en bättre överblick över perrongerna.
Ser att mitt tåg är skyltat två perronger bort men istället för ett gammalt pendeltåg står ett expresståg där. Nu börjar jag bli stressad och tar upp mobilen igen för att se om jag läst fel. Innan jag hunnit ta reda på det ser jag hur batteriet når 0% och mobilen slocknar. Jag tittar upp och efter ett tag ser jag mitt tåg i horisonten på samma spår. Nu är klockan säkert redan 14.35 och jag springer som jag aldrig sprungit förut. Jag stiger flåsande på bakersta vagnen.
Utan att tänka frågar jag närmsta person:
-Är det här tåget mot (slutdestination)?
-Förlåt?
-Är det här tåget mot (x)?
-Aa...
-Okej tack!
Kort paus (Personen såg ut att vara en cirka 17-årig tjej vilket bara gjorde allt värre för en 15-åring)
-Vad bra...
-?
-Vad bra, hade vart jobbigt annars haha...
-Jo. (Hon ler)
"Tack!" Säger jag igen och tittar bort. (Är tydligen helt dum i huvudet)
Paus igen
-Tåget gick fel...
-Gjorde det?
-Det brukar inte gå här menar jag. (Pekar mot den första perrongen)
-Jaha nej haha...
Vid det här laget är hon säkert minst lika obekväm som jag, men det stoppar inte mig. Klockan är 14.36 och det börjar kännas jobbigt att ha sprungit till tåget för att sedan stå där som ett fån.
-Och så åker den inte... säger jag tyst.
Hon hör inte så jag upprepar mig.
-Nä.. säger hon och vi skrattar båda lite nervöst.
-Irriterande när det inte åker...
-Mm
Klockan är 14.37. Nu önskar jag att jag hade missat tåget och sluppit allt. Det finns inga platser på tåget bortsett från dem bredvid upptagna säten så enligt svenska regler tvingas jag stå kvar bredvid denna stackars människa jag nyss terroriserat.
Dörrarna stängs och tåget börjar röra sig. (Och lämnar den förvirrade mannen bakom sig) Jag skakar fortfarande, delvis på grund av min spurt till tåget och delvis mitt spontana småprat. Då mobilen är död gömmer jag mig i en Metro jag haft med mig och hänger så att tidningens baksida pekar ner mot golvet.
Jag glömde nämna att jag under hela tiden hade kramat en biljettautomat och tänkte inte på detta förrän en biljettkontrollant försökte komma åt den. Jag flyttar på mig och säger tyst förlåt. Jag hade även täckt en tidningshållare med Metro-tidningar som jag inte ens märkt. Det gjorde jag däremot när samma tjej försökte komma åt en och jag flyttade mig. Samma sak när hon ställde tillbaks den 5 minuter senare.
Som tur är går tjejen av på nästa station och jag kan sätta mig ner på en av dem lediga barnvagns/handikapp-platserna längst bak för att andas ut. Precis när jag tror att allt är över lutar sig en kvinna fram och frågar om jag skulle kunna tänka mig att hjälpa henne få av en barnvagn vid en station. "Visst" säger jag och väntar på att vi ska nå stationen. Det står två barnvagnar på golvet och hon håller sitt barn i famnen.
Det är bara vi som sitter i den här delen av vagnen så jag frågar "Har du två barnvagnar?", en sekund senare inser jag hur dum den frågan låter.
Hon skrattar. "Nej det är nog någon annans" säger hon och pekar mot raderna med sittplatser.
-Aha jo... Har nu tappat räkningen på hur många gånger jag velat krypa ner i ett hål.
Smart som jag är börjar jag nu planera i förväg vad jag ska svara när hon tackar för hjälpen då jag läst om flera misslyckade försök på /swedishproblems. Kommer fram till att "ingen fara/varsegod" passar bäst. Räknar hållplatserna och till slut börjar hon ställa sig upp, jag gör detsamma. Vad gör jag nu? Ska jag ta upp barnvagnen utan att säga något eller fråga henne...
-Ska jag hålla den?
Hon nickar.
Jag antar att hon vill att jag ska bära ut den själv och börjar känna lite på olika delar av barnvagnen för att hitta tyngdpunkten och hur jag ska hålla den. Tåget stannar så jag plockar upp barnvagnen och folk börjar samlas runt dörrarna. Där står jag hållandes en barnvagn i fem plågsamma sekunder innan dörrarna äntligen öppnas. Vi går ut och jag ställer ner den en bit från tåget.
-Jättesnällt, Tack!
-Varsegod
-Tack
-Tack (Varför blev det såhär, allt var ju planerat).
Går på igen och åker hem. Utan batteri kvar i mobilen promenerar jag hem medan jag trycker i mig en Wasa Sandwich och försöker processa allt som hänt samt omvandla det till min första Reddit-post. Någon kan även ha sett mig äta snöflingor direkt från luften.
Orelaterat: När jag skrev detta ringde en släkting och jag försökte smidigt dricka lite te medan jag lyssnade. Jag missade munnen och hällde istället te på mina ben och fick sitta kvar tills samtalet var över.
submitted by Some_Turtle to swedishproblems [link] [comments]


2016.12.18 21:51 general_vit Leg vid köp av trislott.

Var på willys med tjejen. Vi tänkte köpa trislott . Hade vi vunnit ngt skulle det vara en trevlig början på lördagskvällen. Hon e +24 o jag + 26. Hon hade sin leg i sin väska hemma. Tjejen frågar om två lotter. Den unga tjejen i förbutiken säger: -har du leg? - det e till min kille -men det var du som fråga Jag: de är faktiskt till mig. - nej tyvärr båda måste ha leg. För man måste vara över 18.för att köpa triss enligt lag annars är det olagligt. Jag är ledsen Så vi fick inga lottar
Vi båda uppenbart ser äldre ut än 18. Läste på svenskaspel hemsidan och där står det att det ska vara uppenbart att köparen är under 18.
Sen åkte vi till en annan willys på vägen hem o hon frågade inte alls om leg. Första tjejen var svensk och andra kvinnan i andra willysbutiken var utlänsk.
Min första fråga: vad är det för löjlig lag att alla ska ha leg o va över 18? Så om jag går med mitt bebis till butiken får jag inte köpa en lott?
Min andra fråga : varför var det inte uppenbart för den där kiosktjejen att vi var över 18 men det var det för den andra? Om det är så att eftersom vi är utlänska så var det inte uppenbart för henne att vi är det MEN det var det för den andra kvinnan; kan detta tolkas rasistiskt?
Att tka att vi uppenbarligen inte är över 18 var den löjligaste jag hade hört.
submitted by general_vit to sweden [link] [comments]


2016.09.15 13:02 Ampersand55 Loggbok från mina år av resor med Stockholms lokaltrafik

  1. Väntar på bussen med några andra och naturligtvis håller vi det sedvanliga 15 meters avståndet mellan varandra. Personen som står vid själva stolpen gör dock inte sin plikt med att stirra busschauffören i ögonen för att denne ska stanna. Istället kör bussen förbi hållplatsen och vi alla skingras utan att ord för att slippa låtsas om den pinsamma situationen.
  2. Ska kliva av bussen men dörren öppnas inte trots att jag står i sensorn. Busschauffören ser mig inte och börjar åka innan jag hinner säga till. Jag blir tvungen att ropa på honom för att han ska stanna och han stannar mitt i en korsning och folk tutar argt på mig när jag kliver av.
  3. Ser att bussen precis ska åka och jag springer som fan för att hinna med den, dock så hinner bussen ändå precis åka innan jag kommer fram. Jag blir tvungen att gå till nästa hållplats för undvika medömkan från de andra personerna vid hållplatsen som väntar på en annan buss.
  4. Ser att bussen precis ska komma och jag springer som fan för att hinna med den. När jag kommer fram så läser jag "EJ I TRAFIK". Springer vidare som om jag håller på och motionsjoggar.
  5. Lämnar fram bussremsan till chauffören för att stämplas. Han frågar "vart ska du?". Jag vet inte vad hållplatsen heter så jag säger: "Öh... den nära Konsum". Busschauffören: "Vilken Konsum?". Jag: "Den om ett par stationer, öh, den är inom samma busszon så bara två stämplar". Busschauffören säger tveksamt "Ok" och stämplar. Blir så chockad av hela situationen att jag glömmer att stiga av vid Konsumstationen. En medpassagerare som bevittnade min spanska inkvisition frågar mig "Skulle inte du av där?". Jag svarar inte utan kliver tyst av nästa hållplats.
  6. En mamma med matkassar och barnvagn försöker med möda ta sig på bussen vid dubbeldörren i mitten. Jag tar, som hövligheten kräver, utan ett ord tag i främre delen av barnvagnen för att hjälpa henne. Mamman hade tydligen aldrig varit med om detta förut och hon tittar på mig skräckslaget som om jag försöker röva bort hennes barn.
  7. Busschauffören är ny på sträckan och kör fel väg. Ingen säger någonting och jag som sitter långt bak behöver springa fram i gången och säga till att han kört fel innan vi alla hamnar i Danmark. Busschauffören tror att jag av någon anledning skojar eftersom innan annan säger någonting och ringer in till centralen. Ingen på centralen känner dock till denna sträcka så jag får stå bredvid busschauffören hela resan och agera GPS. Busschauffören släpper inte av mig vid min hållplats förrän jag gett honom en utförlig beskrivning av resten av resan.
  8. När jag gick på gymnasiet så åkte morgonbussen förbi en förskola, och det hände ibland att en hel en skrikig skolklass med hemska ungar fyllde bussen för att åka på nått studiebesök. Dessa dagar var helt förstörda.
  9. En äldre tant kliver på bussen och kräver att få min sittplats, trots att jag inte sitter på någon av sittplatserna avsedda för äldre (där satt en lodare som luktade sprit). Valde att stå resten av resan istället för att ta en konfrontation med tanten eller lodaren.
  10. Missar att gå av tunnelbanan vid rätt station. Nästa hållplats så är jag tvungen att börja gå mot uppgången tills tunnelbanan har börjat åka igen för att passagerarna inte ska förstå mitt misstag. Detta händer mig ofta.
  11. Busschaufförens stämpel funkar inte och istället så kluddar han nånting på biljetten med en bläckpenna. När jag visar kluddet för tunnelbanekontrollanten sen så godkänner han den inte och jag blir tvungen att stämpla igen.
  12. Sista tunnelbanan för natten blir inställd pga "vagnfel", det går inga ersättningsbussar och man blir tvungen att vänta 4 timmar på första morgontunnelbanan.
  13. Kontrollanter på tunnelbanan. Jag visar min stämpel men den som stämplat har gjort nått fel och den är av någon anledning inte giltig. Missar min avgång medan kontrollanterna reder ut det hela.
Vad är era historier?
submitted by Ampersand55 to swedishproblems [link] [comments]


2016.04.11 00:06 Blazitman Jag var med något mer eller mindre underligt en gång när jag sökte jobb.

Så jag får ett telefonsamtal ifrån Nordic alarm, där en man säger att han har läst min profil på arbetsförmedlingen och var intresserad av att intervjua mig. Vi pratar lite om själva jobbet innan vi lägger på, får sedan ett sms om plats, tid, kontakt uppgifter till intervjun.
Någon vecka senare och arbetsintervjun dagen har kommit, fick knappt någon sömn men kände mig ändå redo. Precis när jag går ner för trapporna så ringer min mobil, det är sector alarm. Personen som ska intervjua mig säger att en av hans äldre familjemedlem (kommer inte ihåg vilken) har fått cancer och han måste åka in till sjukhuset. Han frågar även om det går bra att vi skjuter ut på intervjun så kontaktar han mig när han kan igen. Som jag svarar ja på (Fanns inte så mycket man kunde ha svarat).
Sen kontaktade han mig aldrig mer. :-( Jag delar mest den här historien om ni kanske har något svar, är fortfarande lika förvirrad av allt och har någon av er varit i samma situation?
submitted by Blazitman to sweden [link] [comments]


2014.08.27 10:11 MarinP [Seriös] Har någon mer än jag drabbats av polisens direkt livsfarliga sexism?

Lång historia kort: Var sambo med en fästmö som blev allvarligt psykiskt sjuk (latent sjukdom som bokstavligt talat slog till över en natt) Sjukdomen gjorde henne extremt våldsam, speciellt i kombination med alkohol som hon mellan varven lyckades gömma för mig.
Vi hade aktiv kontakt med psykvården och hennes situation var väldokumenterad. Var nästan helt omöjligt att få psyket att ta hand om henne mer än ett dygn dock.
Under ett synnerligen svårt utbrott hotade hon mig med kniv och försökte att skada mig allvarligt med diverse tillhyggen hon kom över samt förstörde massa saker. Kunde inte ringa psyket/polisen då hon flög på mig så fort jag försökte, smsade en polare som ringde 112 åt mig.
Polisen dyker upp och i just det ögonblicket är hon relativt lugn (det gick i vågor).
De två konstaplar som kommer observerar förstörelsen i lägenheten och får reda på att hon har en historik av psykisk ohälsa med våldsamma episoder.
Dock säger de bara "Ja men hon är ju lugn nu, det finns inget vi kan göra" Jag vädjar att de ska hjälpa mig att ta henne till sjukhuset då jag inte kan göra det ensam, och att jag i vilket fall som helst inte kan vara ensam med henne då hon är farlig för oss båda.
"Du har ju kunnat hantera henne hittills...Är det något så är det ju bara att du ringer igen. Hon är lugnt så vi kan inte göra något nu" får jag till svar.
Jag frågar dem om detta inte är precis vad som händer varje jävla gång dom rycker ut på lägenhetsbråk och en lugn man öppnar dörren med ett leende och förklarar att det måste röra sig om ett missförstånd. Jag vet att de ibland tar med sig helt oskyldiga män bara för att vara på den säkra sidan och att i princip alla är "lugna" då länsman bankar på porten.
Vidare förklarar jag att en kniv är en kniv är en kniv och att jag känner mig allvarligt hotad av henne, att hennes sjukdom gör att hon totalt tappar kontrollen och att vi riskera att hamna i ett läge där hon skadar mig, eller jag henne då jag försvarar mig.
En av polisernas ögon skriker "En vuxen karl som är rädd för en liten tjej!", föraktet bokstavligen osar om honom. "Som sagt var kan vi inte göra något så länge hon är lugn" Kollegan försöker protestera då han verkar inse allvaret men blir överkörd av den äldre polisen och de går.
30 sekunder senare får jag glassplitter i ansikte och händer då min sambo fått tag i ett glass som hon kastar mot mig.
För mig var denna polisinsats helt sjuk och det hade aldrig nånsin skötts på detta sätt om jag hade varit förövaren och hon offret. Om jag dragit kniv mot min tjej hade jag säkerligen fått sitta häktad ett bra tag och hon få skyddad boende eller en likvärdig lösning.
Glasklart för mig att det rör sig om sexism och att hotbilden mot mig helt ignorerades pga att "en karl minsann ska kunna tåla lite!" Jag har förstått att jag inte är ensam om detta.
Sweddit, har ni haft liknande upplevelser?
submitted by MarinP to sweden [link] [comments]


29. Är åldersskillnaden för stor? En Tjej Frågar Chans😱/ Snapchat Q&A - YouTube *Båda svarade ja* Frågar Ut Mina 2 Crush Enkel Sminkning För Att Se Gammal Ut JAG VAR MED OM EN VÅLDTÄKT. ÄR DET OKEJ ATT DEJTA NÅGON ÄLDRE? FRÅGAR UT min CRUSH på SNAP *BLOCKAD* (GÅR FEL) Frågar Ut Min Crush (hon säger ja) Äldre man skickade nakenbild – vad ska jag göra?

Hur man gör en äldre kvinna blir kär i dig - sv.justinfeed.com

  1. 29. Är åldersskillnaden för stor?
  2. En Tjej Frågar Chans😱/ Snapchat Q&A - YouTube
  3. *Båda svarade ja* Frågar Ut Mina 2 Crush
  4. Enkel Sminkning För Att Se Gammal Ut
  5. JAG VAR MED OM EN VÅLDTÄKT.
  6. ÄR DET OKEJ ATT DEJTA NÅGON ÄLDRE?
  7. FRÅGAR UT min CRUSH på SNAP *BLOCKAD* (GÅR FEL)
  8. Frågar Ut Min Crush (hon säger ja)
  9. Äldre man skickade nakenbild – vad ska jag göra?

Top 10 FUNNIEST Auditions Britain's Got Talent 2016 (Try NOT TO LAUGH!) - Duration: 26:42. Top Viral Talent Recommended for you Adda snap- Albinekstrom04 & theman_joel Följ insta- Ekstromisten SRY FÖR JAG KLAPPAR SÅ MKT MEN NI BEHÖVER HELLER NT SPAMMA DE JAG VET FÖRLÅT OKEJH TACKKKK Martin tyckte det var coolt att ha sex med en tjej som var tio år äldre, även om det kändes lite konstigt. Kyle tycker att det funkar bäst att vara ihop med någon som är några år äldre. I serien Deep Talk tar Hanna och Sara upp aktuella frågor från er tittare. Det kan vara allt ifrån sex och kärlek till prestation i skolan. I veckans avsnitt pratar vi om att vara kär i ... 'Hej! Igår fick jag en nakenbild från en äldre man. Jag tyckte det var lite obehagligt. Vad ska jag göra? / Anonym 11-åring. Så är veckans fråga som vår expert, sexualupplysaren Hans ... Berättar för min crush att jag gillar honom sjuka resultat vi blir ihop och knullar - Duration: 10:04. Elsa Joanson 21,059 views Och förresten, båda mina föräldrar vet om detta så det är inte lönt att ni frågar om dom vet om det. Svar: JA. Lite virrig video. Men ja, om ni undrar något så är det bara att fråga ... ELON MUSK, JAY LENO AND THE 2021 CYBERTRUCK (FULL SEGMENT) Jay Leno's Garage - Duration: 6:20. CNBC Prime Recommended for you I denna video visar jag ett enkelt sätt att smika sig om man vill se gammal ut. Perfekt om man ska klä ut sig till en äldre person! Glöm inte att gilla videon och prenumerera på min kanal.